Frihet Sjöfart & Systerskap

Valet ligger bakom oss, nu handlar det om framtiden. Speciellt för oss sjömän. Snart är utredningen om SIS klar och alla som jobbar till sjöss, oavsett partifärg, vet vad som väntar om SIS införs. Våra jobb upphör helt enkelt att existera. Som socialliberal har jag svårt att förstå varför centern tycker att det är en bra ide att sälja ut våra jobb till Asien. Jag kommer naturligtvis att förena mig med sveriges alla sjömän i arbetet mot införandet av SIS.

Från SVD om utredningen

Ledare i Svensk Sjöfarts Tidning om SIS

Tonnageskatt-JA, SIS-NEJ // Kari Kapla

Häromdagen blev jag stolt ägare till en liten stuga på en plätt arrenderad mark fem minuters cykelväg från min lägenhet. Drömmen om ett eget hus är inte realistisk med tanke på ekonomin och min arbetssituation, som innebär långa perioder av bortavaro. En kolonistuga däremot är helt perfekt, tänk att jag inte har fattat det tidigare. Där kan jag odla, snickra och låtsas att jag fortfarande bor på landet. Som sagt: Man kan ta flickan ur landsbygden, men aldrig landsbygden ur flickan.

Så jag gillar det  jag läser  på koloniträdgårdsförbundets hemsida:

Dagsaktuellt regeringsförslag om kolonilotter

<!–Leif | nyheter | –>2010-04-01 10:38

I dag klubbar regeringen ett tillägg till den nyligen framlagda propositionen om ny Plan- och Bygglag. Tillägget innebär att det nu blir obligatoriskt att planera in kolonilotter i alla bostadsområden med flerbostadshus. ”Vi tänkte inte på det förut” säger miljöminister Andreas Carlgren ångerfullt i en kommentar.

Heja Carlgren!

Det är ju som bekant inte alltid man tycker likadant som andra partikompisar. Själv ser jag domedagen nalkas för min yrkesgrupp inom svensk sjöfart. Införandet av svenskt internationellt sjöfartsregister innebär i praktiken att manskap och juniorbefäl inte kommer att kunna arbeta kvar ombord då helt andra avtal kommer att gälla. Internationella avtal som ser helt annorlunda ut än de kollektivtal vi seglar med idag. Enligt ITF-avtalet är grundlönen för en matros 1315 USD i månaden och man får lön endast när man är ombord. Ska man vara hemma lika länge som man är ute så delas det med två, alltså 657,50 USD /månad. Sedan tillkommer övertid och andra tillägg, men ni ser tendensen. Enligt TAP-avtalet (avtal för utländska sjömän som seglar på svenskflaggade båtar) har en tredjestyrman  2305 USD/2=1152 USD/månad. Ja, ni kan räkna själva.

Alla sjömän fattar att utan rederier – inga jobb alls, men detta måste kunna lösas på annat sätt. År 2008 var vi 14000 sjömän på svenskflaggade båtar, 6% av dessa gick på TAP-avtal, dvs utländska medborgare (filippinare).  Vi är alltså ganska många som kommer att drabbas om SIS införs. Jag kan inte längre argumentera för centerns sjöfartspolitik i egenskap av matros. Det måste finnas andra vägar att gå än ett internationellt register.

Tonnageskatt-Ja, självklart

Internationellt register-Nej

Nu har jag läst klart ”Världens lyckligaste folk” av Lena Sundström. Hon har verkligen ansträngt sig för att gå till botten med hur det kunde bli som det blev i Danmark och försökt reda ut turerna i ”Muhammedkrisen”. Det var ingen upplyftande läsning och hos mig skapade det en känsla av att det redan är kört för oss i Sverige. Rädslan för ”de främmande” är en realitet hos oss också, och främlingsfientligheten har blivit politiskt rumsren. Att 90-95% av svenskarna är emot främlingsfientlig politik tar inte bort det faktum att 5-10% faktiskt är för detsamma. Det är dom procenten som sätter den politiska agendan och skapar media kring någonting som egentligen borde vara en icke-fråga.

De flesta ekonomer, samhällsvetare och politiker är överens om att Sverige behöver indvandring i olika former för att upprätthålla välfärden. Och hur mycket kris vi än anser oss ha i landet, så är det ingenting mot de kriser runtom i världen som tvingar människor att fly från sina hem. Jag har heller inte förstått vilka ”främmande” det är som SD och andra anser inte hör hemma här. Är det asylsökande? Anhöriga till flyktingar? Arbetskraftsinvandrare? Den etniske svenskens kinesiska fru? Oavsett vilka som avses kan jag inte förstå logiken i att klumpa ihop alla dessa individer till en homogen grupp och skylla alla samhällets orättvisor på dessa.

Att sedan peka ut speciella etniska grupper som något slags hot mot Sveriges säkerhet känns helt barockt. De personer som faktiskt utgör ett hot mot Sverige är kriminella individer, individer som är terrorister och individer som inte respekterar andra individers mänskliga rättigheter. Dessa personer är brottslingar, oavsett vad för andra egenskaper de är behäftade med. Kriminalitet förekommer oftare hos personer ur socioekonomiskt svaga grupper än hos personer med mer stabila förutsättningar. Den  mest logiska uppgiften Sverige har är ju naturligtvis att få spinn på arbetsmarknaden, vilket är en uppgift jag tycker att centerpartiet verkligen tar på stort allvar.

Många debatter spårar också ur och börjar handla om olika sätt att manifestera religiös tillhörighet. Dessa diskussioner är naturligtvis viktiga, men borde väl ändå föras som en separat debatt om religionsfrihet. Det är ju först nu, i den alltmer globaliserade världen, som vårt lilla land i norra Euroupa har tvingats förhålla sig till de konfikter som kan uppstå mellan olika rättigheter. Religionsfriheten är en absolut rättighet som inte kan begränsas (tack och lov för det). Däremot kan utövandet komma i konflikt med gällande nationella lagar. Vår ambition måste naturligtvis vara att se över samtliga lagar och bestämmelser så att människor kan beredas möjlighet att så långt som möjligt utöva sin religion utan att bryta mot lagen.

Som feminist och förespråkare för kvinnors mänskliga rättigheter anser jag att det finns en grupp vi måste lyssna mer uppmärksamt på, och det är de muslimska kvinnor som tidigare har bott i diktaturer och som sökt sig till Europa för att få leva fritt och demokratiskt. De sitter inne med värdefull information om hur vi i Sverige kan närma oss de konfliktfyllda frågorna samtidigt som vi bevarar full respekt för religionsfriheten. Det är dessa kvinnor som kan vända trenden och bidra till ökad förståelse om vad de verkliga värdena i en demokrati består av.

De flesta som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med flyktingar och asylsökande upptäcker snart att det finns uppenbara brister i rättssäkerheten. För att belysa den här situationen på lokal nivå ordnade CK och CIS i Göteborg ett informationsmöte. Vi bjöd in en juridisk expert i asyl- och flyktingrätt med gedigen erfarenhet från både Migrationsverket, Röda Korset och egen firma.

Det blev många intressanta diskussioner och infallsvinklar och vi avhandlade bland annat EU-gemensam asylpolitik, Migrationsverkets nya ärendehanteringsmodell, tolksituationen och det faktum att nämndemän undanhålls information i migrationsärenden.

Vi är många som inte längre accepterar att det finns så allvarliga brister i systemet. Rätten till en rättvis juridisk prövning är en av hörnstenarna i en demokrati och det är genant att Sverige inte sopar rent framför egen dörr innan vi så snabbt kritiserar andra stater för att kränka de mänskliga rättigheterna. Därför är det glädjande att det på alla nivåer inom centerrörelsen finns ett så stort engagemang och vilja att driva MR-frågor.

Ett förslag som på intet sätt är nytt, men som tål att övervägas igen, är att inrätta en fristående tillsynsmyndighet som har till uppgift att övervaka hur Migrationsverket utför sitt uppdrag, med fokus på MR-perspektivet. Även resursfördelningen inom verket bör granskas av denna myndighet. Man bör vara lyhörd inför de anställdas synpunkter eftersom de tillträder sina jobb med en ambition att säkerställa rättssäkra prövningar. Då skall inte ineffektiv resursfördelning begränsa detta.

Och vad gäller tolksituatonen, skulle inte MIG, som sitter på kunskap om vilka språk som förutses bli  aktuella, beredas förutsättningar att själva kunna ordna tolkutbildningar för att motverka en förutsedd brist på tolkar och ioch med det också utbilda i MIG:s speciella terminologi för att undvika språkförbistringar som kan få orimliga konsekvenser.

Om en kvinna och en man gör ett barn tillsammans och inte är gifta så får mannen bestämma själv om han vill ha vårdnad om barnet eller inte. Om det inte passar honom just för tillfället att ta hand om ett barn så har han alltså ingen skyldighet. Även om han inte tillbringar någon tid med barnet alls under flera år så har han alltid rätt att i ett senare skede begära vårdnad. Han kan begära vårdnad om barnet och få delaktighet i alla beslut rörande barnet utan att faktiskt umgås med barnet alls.

Min väninna tycker mycket om att diskutera sådana här saker, så hon frågade berörda myndigheter om samma gällde för henne. Det kanske inte passar mig just nu att vara mamma, kan jag välja att inte ha vårdnad om barnet? Hon frågade också om inte barnet har rätt till båda föräldrarna. Svaren var: nej, du som mamma kan inte välja bort vårdnaden på samma sätt som pappan kan, och: nej, barnet har inte rätt till båda föräldrarna, man kan inte tvinga fadern att umgås med barnet.

Oftast blir det här aldrig aktuellt, men man kan tänka sig ett scenario där båda föräldrarna upplever att dom inte har kapacitet att ta hand om ett barn på så sätt de önskar. Fadern kan då avlägsna sig och ägna de nästkommande åren till att styra upp sitt liv och återkomma när han känner sig redo för ett föräldraskap. Modern å andra sidan hamnar som ensam vårdnadshavare i en redan pressad livssituation. Det kan vara ombytta roller, men det är väldigt, väldigt ovanligt.

Jag har pratat med mödrar som befinner sig i ovanstående situation. De blir ständigt kritiserade och ifrågasatta av både myndigheter och människor omkring dom, medans papporna får beröm och uppmuntran om dom en gång i månaden hälsar på barnet hemma hos mamman. Oftast vill heller inte mamman annat än att ta hand om barnet, men kan vara i stort behov av stöd från omgivningen när fadern är frånvarande. Många av dessa mödrar har ett begränsat kontaktnät.

För att förebygga en situation där en oönskad och dyr familjehemsplacering  blir aktuell vill jag att dessa ensamstående föräldrar ska få tillgång till förebyggande stöd och avlastning i form av X antal timmar i månaden inom ramen för hushållsnära tjänster. Det finns redan nu olika resurser att tillgå hos socialtjänsten, olika beroende på kommun och med olika lång kötid, som utförs av anställda. Min tanke är att fördela om resurserna så att dessa resurstjänster utförs av privata företag och helt enligt individuella önskemål.

Ett annat, mer självklart, sätt att närma sig en lösning på en sådan situation är att båda föräldrarna delar på de rättigheter, de skyldigheter och det ansvar det för med sig att sätta ett barn till världen.

Det verkar som fler och fler fattar att det är en dålig idé att bygga en gång och cykelbro över älven. Jag cyklar själv envist över Göta älvbron året runt och får ofta trampa i nerförsbacken på vinterhalvåret. Eftersom jag ofta ska till släkt och vänner i Majorna hade det ju varit fiffigt om jag kunde ta båten över, men jag och många andra hisingscyklister har insett sedan länge att det inte är lönt att cykla ner till Lindholmen där båtarna går en gång i halvtimmen eller inte alls efter kontorstidernas slut.

Efter miljööverdomstolens beslut kanske vi äntligen kan få se en efterlängtad turtäthet på Älvsnabben. Man kan köra många turer för 500 miljoner! Båtarna finns, det blir nya arbetstillfällen för sjöfolk, man kan flytta kajplatserna efter områdenas behov, som kan vara svåra att förutse idag, och framför allt: vi bevarar Göteborg som sjöfartsstad.

Det vore faktiskt helt galet att stänga av förbindelsen mellan Sveriges största sjöfartsstad och Sveriges största sjö, vi måste tänka på att slussarnas och Göta älvsjöfartens framtid inte är huggen i sten, även om sjöfartsverket i nuläget har delgett sin åsikt om framtiden. Detta kan ändras. Om man utökar älvtrafiken på kvällar och förnatten och på efternatten kör halvtimmestrafik eller passbåt uppnår man den känsla av enkelhet och frihet göteborgarna vill ha när det gäller att åka över älven.

Förövrigt anser jag att alla nya broar skall ha minst samma segelfria höjd som nuvarande Göta älvbron.

Tidskriften Neo är en skön motvikt till alla socialistiska samhällsmagasin, men jag har märkt att den kan vara svår att hitta ute i landet. Ni kan hjälpa till att sprida liberala idéer i eran hemort genom att fråga eran lokala tidningskiosk om dom kan ta hem den.

 Man kan gå in på expressen och visa sitt stöd för Maud som näringsminister.

Idag var det roligt att läsa tidningen. Magdalena Andersson, ordförande för Moderatkvinnorna, vill kriminalisera tvångsäktenskap, och skriver i ett inlägg att hon ”anser att samtliga berörda departement snarast ska samlas för att se över möjligheterna till ett gemensamt och samlat grepp om hederskulturen”.

Bättre sent än aldrig. Rätten till kulturell identitet innebär inte rätt att beröva kvinnor och barn deras mänskliga rättigheter. I dessa frågor må vi alla stå enade och skyndsamt inleda ett samarbete.